mackan07

Jag som alltid varit emot bloggar och allt vad det heter....varför vet jag inte riktigt. Kanske för att jag aldrig har bloggat tididgare eller för att jag inte förstår varför man ska sitta och skriva om sig själv och om m'vad som händer runt omkring en?!
Jag sitter hellre och spelar ellar kollar på bilar när jag är ute på nätet...
Men nu när jag har barn och en sambo som pushar på mig att jag ska blogga så är det väll lika bra att sätta sig en stund om dagen. Jag lovar att jag kommer att tycka om det till slut.
För övrigt så har jag en son på snart 2 månader ( om det var någon som missade det ) som har kommit in i en skrik och kläng period, dvs att man inte kan släppa ner honom utan att han börjar skrika.
nu ska jag gå ner i tvätt stugan...men jag skriver nog snart igen....

ps. det gick bättre än jag trodde ds.

Sitter här med ont i halsen, feber, etc..det är otroligt vad synd man kan tycka om sig själv ibland.
Markus är just nu i nån sort klängperiod. Han vill inte att jag lägger ifrån mig honom. Här ska  det snuttas hela tiden. Det gär ju inte direkt saken lättare då att man är sjuk. Som tur är har jag min älskade sambo hemma o vabbar för att jag är sjuk. Skulle inte klarat av att vara hemma själv med tanke på att jag hade 39,5 graders feber igår. Vid något tillfälle kallade jag David för Findus, vilket är våran katts namn.

Igångsättning 1/8, Danderyds Sjukhus

Vi hade tid kl 8.00 för igångsättning på DS. Bf+15, dvs överburen. Det kändes pirrigt och läskigt. Man har ju hört en del om igångsättningar. Det ska vara så mycket värre än en vanlig förlossning etc.
Kan berätta att jag grät kvällen innan i förtvivlan över att jag skulle bli igångsatt. Ville ju att bebis skulle hitta ut själv.
Vi ringer iallafall in vid klockan 7 och dem säger åt oss att vänta en timme. Wohoo, ytterligare 1 timme man hinner bli mer nervös på.
Kl 9 infann vi oss alltså på Danderyd sjukhus, förlossningen. Vi fick ett rum och blev välkomnade av en barnmorska och en undersköterska. Barnmorskan berättade för oss om hur det skulle gå till. Det finns 3 sätt att bli igångsatt på beroende på hur mogen man är i tappen. Det visade sig att min tapp inte var mogen alls så jag fick en gel. Sen var jag tvungen och ligga ner en halvtimme för att den skulle verka.
Allt var frid och fröjd sen, vi gick och åt lunch, tog en promenad, så länge jag orkade. Och traskade sen upp igen.
Undersökning uppe efter att gelen suttit i 2 timmar, klockan var nu 1130. Öppen 4 cm, tappen var fortfarande 1 cm. Framsteg!!
Vi fick fika på rummet och fick sen träffa våran nya barnmorska. Hon var jättetrevlig, vi kom genast överens.
Hon berättade att det antagligen kommer ta många timmar så hon rekommenderade mej att jag skulle ut och gå ännu mer för och få igång det hela.
Värkarna hade nu börjat så smått. Dem kom kanske med 10 minuters mellanrum men höll bara i sig 20-30 sekunder.
Så jag och David tog en till promenad. Vi passade på o ringa runt till släkten för att säga det skulle dröja flera timmar innan vi kunde höra av oss.
Klockan 15.30 så blev jag kopplad till värkstimulerande dropp. Jag hade då redan värkar var 6e minut. Ingen förändring där nere. Jag var bara öppen 4 cm. Barnmorskan tar också hål på hinnorna och vattnet går.
 Värkarna börjar nu bli mer intensiva och vi arbetar med olika massagemetoder och utför den sk maratondansen som vi lärt oss på profylaxkursen. Jag står för det mesta och gungar med bäckenet. Bebis har ännu inte fixerat sig! Han ligger för högt har vi fått veta. Därför är det bra om jag gungar och försöker hjälpa honom ner i bäckenet.
17.30 undersökning. Jag är fortfarande bara öppen 4 cm, bebis har inte fixerat sig. Barnmorskan ökar värkstimulerande droppet. Vi tar lite fika.
Värkarna börjar nu bli tätare och tätare. Dem kommer med 3 minuters mellanrum och håller i sig i 1 minut. NU gör det riktigt ont. David ger mej en hand vid varje värk, masserar mina fötter och hämtar handukar som är nedkylda och lägger mot min panna. Profylaxandas nu mellanandning med snudd på lättandning hela tiden. Börjar tappa krafterna.
Vid 19.30 undersökning. Ingen förändring, 4 cm öppen, tappen är 1 cm. Bebis ligger för högt upp. Han måste ner om jag ska öppna mej mer! Barnmorskan ökar på värkstimulerande droppet.
Upp och försöka gunga mera, Nu ska han ut!! Nu gör det så ont att jag knappt kan stå. Barnmorskan försöker truga i mej lustgas. Prövar 2 värkar men det funkar inte på mej. Profylaxandas lätt nu och det är mer effektivt än lustgasen. Men jag börjar bli så trött. Dricker cola för illamåendet börjar bli värre.
Klockan 9 så har jag värkar som går upp i högsta skalan och kommer med bara 1 minuts mellanrum. Min barnmorska ber mej att sätta in Eda. Hon påminner mej om att det kommer ta lång tid.
Går med på o sätta eda, är ofantligt trött efter det intensiva värkarbetet.
21.30 Halleluleja!! All smärta är borta!! Edan fungerade underbart på mig. Värre är att jag fortfarande bara är öppen 4 cm...ingen förändring alls. Nu ökar värkstimulerande droppet till 60 ml per timme! Jag blir fullpumpad nu kan man säga.
Ny barnmorska, Maria, underbar människa. Hon kommer in och undersöker mej och konstaterar också att det inte skett någon förändring. Hon säger bestämt att hon ska gå och fika och sen när hon kommer tillbaka så ska vi ha en plan hur ungen ska komma ut och därmed basta.
Jag är nu uppe och gungar igen och tuggar tuggummi, hehe.
Värkarna känns men inte så mycket.
22.30 kommer Maria in och säger att hon tycker att jag ska fasta och förbereda mej på ett kejsarsnitt. Hon tror att mitt bäcken är för trångt och därför kan inte bebis trycka ner. Men vi ska försöka i 1 ½ timme till sen ska läkaren komma och undersöka. Droppet ökas på.
Vid midnatt kommer läkaren som konstaterar att ett akut ks är det bästa för mej och bebis. Han tror också att mitt bäcken är för trångt efter vad han kan känna.
Nu har droppet kopplas bort och värkarna avtar, dvs kroppen arbetar inget själv.
Vid 01 på natten blir jag förberedd för ks. David får på sig en blå sparkdräkt. Jag blir inpumpad med mer eda.
Allt snurrar i mitt huvud. Blir förlamad från hals och neråt. Jättekonstig känsla.
01.28 kommer Markus ut och han läggs vid mitt bröst. Han är så fulländad, så perfekt.
Allt detta arbete kan jag göra om och om igen för en sån sak som att föda ett barn. Det är mer än ordet kärlek säger.
2/8, 3770 gram, 50 cm lång, kom han, vår Markus