mackan07

Igår så var jag på begravning. Min kära farmor blev 84 år så hon levde ett långt liv. Frisk för det mesta förruttom på slutet. Det var sorgligt, jag grät så fort jag kom in i kyrkan och såg kistan. Det är andra gången i mitt liv som någon närstående går bort. Eller som jag kommer ihåg iallafall. Farfar dog när jag var två och det kommer jag inte direkt ihåg. Pia dog för fyra år sen, det känns fortfarande overkligt.
Jag jobbade i tre timmar igår och sen åkte jag hem till mamma och pappa och bytte om. Pappa satte på sig sin vita slips som han har kvar sen farfars begravning. Stackars pappa...han såg så förkrossad ut. David var med på begravningen också fast han har bara träffat farmor en gång. Men det kändes skönt med hans stöd.
Det var massa släkt där igår som jag inte visste vilka det var. Jag visste t.ex. inte att min kusins två döttrar hade barn, vilket innebar att de var 5e generationen när farmor var i liv. Min kusin som jag pratar om är son till min sen länge bortgångne faster. Min ena faster var där med sin man och hennes tre söner. Den äldsta kusinen hade med sina tre döttrar som hunnit blivit jättestora sen jag såg de sist.
Min farfars bror var även där och min farmors syster som nu är den enda i livet av 9 syskon. Farmor kommer vila i familjegraven med farfar och mina två fastrar. Jag kommer sakna henne mycket fast hon har det bättre nu där hon är.