Lördag 29/9, vi har en son som inte vill sova
I onsdags kväll somnade han vid 20 nån gång men då vakna han upp igen vid 2330 och ville äta, då hade jag bara hunnit sova en halvtimme. Han var vaken till cirka 0130 , somnade o vaknade igen vid 0440! Maratonvaken till 0630 nånting... Sov i en timme och sen vaken resten av dagen!! På torsdag kvällen lyckades vi få honom o sova vid 2100 nånting och så sov han till 03, wieee tänkte vi. Näh då men då ville Markus vara vaken i 3-4 timmar för att sen sova i en timme och sen vakna igen. Han ville inte sova på hela dagen igår heller!!
Natten till idag var sämst. Markus somnad vid cirka 2130 igår. Vaknade upp vid 02, somna om vid 0330. Vakna vid 05 och somnade aldrig om. Kan ni förstå. Han var vaken ända till 17 då fick jag honom och sova en stund!!
Jag förstår inte varför det är så här, han sover ju hälften av det han behöver. Min teori är att han är orolig. Han gnäller mer nu och blir ledsen så fort man lägger ifrån sig honom. Hinner nästan inte göra någonting. Kan det ha nånting och göra med att jag är sjuk? Han känner kanske av det och blir ängslig därför. Sen dessuttom är min mjölkproduktion nere på noll. Tror inte han får i sig mycket alls.
Det ska bli intressant och se när han vaknar i natt. Och hur länge han sover. Han behöver nästan 16 timmars sömn på en dag men har bara sovit 8-9 timmar dem här dagarna.
Slänger in en bild på hur det borde se ut:)
Några bilder från ett bröllop
Namnsdag
Jag ler
Där fick ni!!! Alla som tvivlat på om jag kan le...jag kan bara jag vill!
onsdag 26/9
Men vi var inne en sväng på vägning och mätning med Markus. Han hade gått upp bra. 300 gram på två veckor:)
Vi funderar på att köpa ny bil. Jag älskar verkligen våran V50 men den har lite för lite bagageutrymme har vi insett nu när man försöker få plats med barnvagn, matkassar..osv. Jaja vi får väl se om det blir någon ny snart.
Enligt faster Lindas önskemål så ska vi lägga in lite fler bilder på Markus. Jag har försökt och ta bilder när han ler men han lyckas nästan alltid lägga kinden till eller sluta och le, hehe men det är väl som det ska vara.
// Mamma till Markus
Kramkalas
Hmm, ja bilden säger väl allt
I bilbarnstolen
Ungefär så här road såg jag ut i bilbarnstolen i början
En till bild på mig som nyfödd
Här är jag på bb:)
(pappa)Blogga??? inte min grej...lr????
Jag som alltid varit emot bloggar och allt vad det heter....varför vet jag inte riktigt. Kanske för att jag aldrig har bloggat tididgare eller för att jag inte förstår varför man ska sitta och skriva om sig själv och om m'vad som händer runt omkring en?!
Jag sitter hellre och spelar ellar kollar på bilar när jag är ute på nätet...
Men nu när jag har barn och en sambo som pushar på mig att jag ska blogga så är det väll lika bra att sätta sig en stund om dagen. Jag lovar att jag kommer att tycka om det till slut.
För övrigt så har jag en son på snart 2 månader ( om det var någon som missade det ) som har kommit in i en skrik och kläng period, dvs att man inte kan släppa ner honom utan att han börjar skrika.
nu ska jag gå ner i tvätt stugan...men jag skriver nog snart igen....
ps. det gick bättre än jag trodde ds.
Usch för o vara sjuk
Sitter här med ont i halsen, feber, etc..det är otroligt vad synd man kan tycka om sig själv ibland.
Markus är just nu i nån sort klängperiod. Han vill inte att jag lägger ifrån mig honom. Här ska det snuttas hela tiden. Det gär ju inte direkt saken lättare då att man är sjuk. Som tur är har jag min älskade sambo hemma o vabbar för att jag är sjuk. Skulle inte klarat av att vara hemma själv med tanke på att jag hade 39,5 graders feber igår. Vid något tillfälle kallade jag David för Findus, vilket är våran katts namn.
Hemma första månaden
Sist men absolut inte minst så har vi min kusin. Hon förstår nog mig bäst. Alla vuxna pratar ju inte vårat språk.
Efter en vecka hemma så fick jag mitt första bad.. Sen fick jag ligga o lufta o kissa på handuken som jag brukar göra när mamma eller pappa tar av mig blöjan:)
Den här ¨månaden har jag även lärt mig åka bil, sitta i bärsele, gå på promenad liggandes i min vagn.och mycket annat.
Mina sovrutiner är att somna sent o vakna efter 2-3 timmar för att äta. Jag vaknar 2 gånger per natt och vill gärna vara vaken 1-2 timmar.. Sen har jag dessuttom ont i magen på kvällar och nätter..
Mina matrutiner är att äta ofta och länge, helst med max 3 timmars mellanrum. Jag vill gärna gosa med mamma så mycket som möjligt.
Ibland har jag ont i magen. Då skriker jag smärta.
Men för det mesta den här månaden har jag lärt känna mina föräldrar. Jag hänger gärna på mammas bröst eller blir omkringburen av pappa. Gillar även att kolla in lamporna o taket här hemma, det är intressant. Olika ljud fångar också min uppmärksamhet.
Min längd och mitt hattmått
Födelse, 2/8-07: 50 cm
22/8: 54,5 cm
5/9: 56 cm
11/9. 57 cm
26/9: 58,5 cm
16/10: 59,5cm
12/11: 63cm
18/12: 65 cm
15/1: 67 cm
5/2: 68 cm
Hattmått:
2/8: 36 cm
11/9 38 cm
26/9: 39cm
16/10:39,9 cm
12/11: 41,5 cm
18/12: 42 cm
15/1: 43.4 cm
5/2: 44.4 cm
Min viktuppgång
Utskrivning, 4/8-07: 3530 gram
6/8-07: 3688 gram
1½ vecka 13/8-07: 4060 gram
3 veckor, 22/8-07: 4380 gram
4 veckor 29/8-07: 4680 gram
5 veckor 5/9-07: 4880 gram
5 veckor+ 5 dagar 11/9 : 5030 gram
7 veckor+6 dagar: 26/9: 5350 gram
10 veckor+5 dagar 16/10: 5760 gram
13 veckor+3 dagar 12/11; 6220 gram
4 månader + 16 dagar 18/12: 6680 gram
5 månader + 13 dagar 15/1: 7120 gram
6 månader 5/2: 7680 gram
Hur jag kom till världen, förlossningsberättelse skriven av Mamma
Igångsättning 1/8, Danderyds Sjukhus
Vi hade tid kl 8.00 för igångsättning på DS. Bf+15, dvs överburen. Det kändes pirrigt och läskigt. Man har ju hört en del om igångsättningar. Det ska vara så mycket värre än en vanlig förlossning etc.
Kan berätta att jag grät kvällen innan i förtvivlan över att jag skulle bli igångsatt. Ville ju att bebis skulle hitta ut själv.
Vi ringer iallafall in vid klockan 7 och dem säger åt oss att vänta en timme. Wohoo, ytterligare 1 timme man hinner bli mer nervös på.
Kl 9 infann vi oss alltså på Danderyd sjukhus, förlossningen. Vi fick ett rum och blev välkomnade av en barnmorska och en undersköterska. Barnmorskan berättade för oss om hur det skulle gå till. Det finns 3 sätt att bli igångsatt på beroende på hur mogen man är i tappen. Det visade sig att min tapp inte var mogen alls så jag fick en gel. Sen var jag tvungen och ligga ner en halvtimme för att den skulle verka.
Allt var frid och fröjd sen, vi gick och åt lunch, tog en promenad, så länge jag orkade. Och traskade sen upp igen.
Undersökning uppe efter att gelen suttit i 2 timmar, klockan var nu 1130. Öppen 4 cm, tappen var fortfarande 1 cm. Framsteg!!
Vi fick fika på rummet och fick sen träffa våran nya barnmorska. Hon var jättetrevlig, vi kom genast överens.
Hon berättade att det antagligen kommer ta många timmar så hon rekommenderade mej att jag skulle ut och gå ännu mer för och få igång det hela.
Värkarna hade nu börjat så smått. Dem kom kanske med 10 minuters mellanrum men höll bara i sig 20-30 sekunder.
Så jag och David tog en till promenad. Vi passade på o ringa runt till släkten för att säga det skulle dröja flera timmar innan vi kunde höra av oss.
Klockan 15.30 så blev jag kopplad till värkstimulerande dropp. Jag hade då redan värkar var 6e minut. Ingen förändring där nere. Jag var bara öppen 4 cm. Barnmorskan tar också hål på hinnorna och vattnet går.
Värkarna börjar nu bli mer intensiva och vi arbetar med olika massagemetoder och utför den sk maratondansen som vi lärt oss på profylaxkursen. Jag står för det mesta och gungar med bäckenet. Bebis har ännu inte fixerat sig! Han ligger för högt har vi fått veta. Därför är det bra om jag gungar och försöker hjälpa honom ner i bäckenet.
17.30 undersökning. Jag är fortfarande bara öppen 4 cm, bebis har inte fixerat sig. Barnmorskan ökar värkstimulerande droppet. Vi tar lite fika.
Värkarna börjar nu bli tätare och tätare. Dem kommer med 3 minuters mellanrum och håller i sig i 1 minut. NU gör det riktigt ont. David ger mej en hand vid varje värk, masserar mina fötter och hämtar handukar som är nedkylda och lägger mot min panna. Profylaxandas nu mellanandning med snudd på lättandning hela tiden. Börjar tappa krafterna.
Vid 19.30 undersökning. Ingen förändring, 4 cm öppen, tappen är 1 cm. Bebis ligger för högt upp. Han måste ner om jag ska öppna mej mer! Barnmorskan ökar på värkstimulerande droppet.
Upp och försöka gunga mera, Nu ska han ut!! Nu gör det så ont att jag knappt kan stå. Barnmorskan försöker truga i mej lustgas. Prövar 2 värkar men det funkar inte på mej. Profylaxandas lätt nu och det är mer effektivt än lustgasen. Men jag börjar bli så trött. Dricker cola för illamåendet börjar bli värre.
Klockan 9 så har jag värkar som går upp i högsta skalan och kommer med bara 1 minuts mellanrum. Min barnmorska ber mej att sätta in Eda. Hon påminner mej om att det kommer ta lång tid.
Går med på o sätta eda, är ofantligt trött efter det intensiva värkarbetet.
21.30 Halleluleja!! All smärta är borta!! Edan fungerade underbart på mig. Värre är att jag fortfarande bara är öppen 4 cm...ingen förändring alls. Nu ökar värkstimulerande droppet till 60 ml per timme! Jag blir fullpumpad nu kan man säga.
Ny barnmorska, Maria, underbar människa. Hon kommer in och undersöker mej och konstaterar också att det inte skett någon förändring. Hon säger bestämt att hon ska gå och fika och sen när hon kommer tillbaka så ska vi ha en plan hur ungen ska komma ut och därmed basta.
Jag är nu uppe och gungar igen och tuggar tuggummi, hehe.
Värkarna känns men inte så mycket.
22.30 kommer Maria in och säger att hon tycker att jag ska fasta och förbereda mej på ett kejsarsnitt. Hon tror att mitt bäcken är för trångt och därför kan inte bebis trycka ner. Men vi ska försöka i 1 ½ timme till sen ska läkaren komma och undersöka. Droppet ökas på.
Vid midnatt kommer läkaren som konstaterar att ett akut ks är det bästa för mej och bebis. Han tror också att mitt bäcken är för trångt efter vad han kan känna.
Nu har droppet kopplas bort och värkarna avtar, dvs kroppen arbetar inget själv.
Vid 01 på natten blir jag förberedd för ks. David får på sig en blå sparkdräkt. Jag blir inpumpad med mer eda.
Allt snurrar i mitt huvud. Blir förlamad från hals och neråt. Jättekonstig känsla.
01.28 kommer Markus ut och han läggs vid mitt bröst. Han är så fulländad, så perfekt.
Allt detta arbete kan jag göra om och om igen för en sån sak som att föda ett barn. Det är mer än ordet kärlek säger.
2/8, 3770 gram, 50 cm lång, kom han, vår Markus